|
Ras: Norsk Lundehund
FCI - Standard Nr : 265
Ursprung : Norge
Publikations datum för den giltiga originalstandarden :
1990-12-09
Användning :
Användes tidigare vid jakt på Lunnefågel; numera sällskapshund
Klassifikation FCI : Grupp
5 sektion 3
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Norsk lundehund kommer från de, utanför Lofoten belägna öarna Vaerøy och
Røst, men den har periodvis förekommit även på andra nordnorska öar.
Rasen är en zoologisk raritet genom att den, som enda kända hundras, har
sex fullt utvecklade tår på alla tassarna. Den kan därtill sluta till
hörselgången helt, genom att vika samman sina öron.
Den är till ytterlighet rörlig, vig och säker på foten.
Lundehunden har levt helt isolerad på de nordnorska öarna under flera
hundra år och där använts till fångst på lunnefågel.
Efter andra världskriget fanns endast en liten spillra kvar av rasen,
men genom ett vetenskapligt upplagt avelsprogram kunde man rädda rasen
till eftervärlden.
HELHETSINTRYCK:
Rektangulär spetshund, liten, smidig, förhållandevis lätt, med tydlig
könsprägel. Starka ben med minst 6 tår på samtliga tassar, varav minst 5
på frambenen och 4 på bakbenen bör finnas på själva tassarna. Svansen
bärs ringlad eller svagt rullad över rygglinjen eller hängande.
Lundehunden är vaksam, energisk och livlig.
HUVUD:
Huvudet skall vara torrt, medelbrett, kilformigt med svagt välvd skalle
och framstående ögonbrynsbågar och med tydligt, men inte starkt markerat
stop. Nospartiet skall vara medellångt, kilformigt med svagt konvex
nosrygg.
ÖGON:
Ögonen skall vara lätt snedställda och får inte vara utstående. Färgen
skall vara gulbrun med bredare eller smalare mörk brun ring kring
pupillen.
ÖRON:
Öronen skall vara trekantiga, medelstora, breda vid basen, mycket
rörliga och bäras stående. Öronen har den speciella egenskapen att
brosket i öronöppningen kan "dra ihop sig" och det yttre örat viks och
veckas på ett egendomligt sätt - antingen bakåt eller i rät vinkel uppåt
- så att hörselgången stängs.
BETT:
Helst saxbett. Tångbett och ett måttligt underbett medför ingen
prisnedsättning.
Premolarbortfall på båda sidor i bägge käkarna starkt utbrett.
HALS:
Halsen skall vara torr, medellång, ganska kraftig med förhållandevis
fyllig krage.
KROPP:
Kroppen skall vara rektangulär med plan rygg och ganska svagt sluttande
kors. Bröstkorgen skall vara lång, medelbred, tämligen djup och rymlig,
inte tunnformig.
Buklinjen skall vara lätt uppdragen.
FRAM- OCH BAKBEN:
Normalt vinklade framben och raka underarmar. Bakbenen skall vara lagom
vinklade, starka med muskulösa över och underlår. Något trång
bakbensställning.
TASSAR:
Framtassarna skall vara ovala, en aning utstående med minst 6 tår varav
5 bör ingå i själva tassen. Varje tass skall ha åtta trampdynor. Det
invändiga tåkomplexet, som består av en treledad och en tvåledad tå med
tillhörande sen- och muskelapparat, skall ge tassen ett kraftigt
utseende.
Baktassarna skall ha ovala, utåtvridna tassar med minst 6 tår på varje
tass, varav 4 ingår i tassen. Tassarna skall ha 7 trampdynor, i det att
den mittersta, stora trampdynan är sammanväxt med mellersta trampdynan
mellan 0 och l:a tån och är således förlängd bakåt.
Vid stillastående, när hunden står på plant underlag, skall vikten
normalt ligga på tårnas trampdynor.
SVANS:
Svansen skall vara högt ansatt, medellång med riklig päls men utan fana.
Den skall bäras ringlad eller svagt rullad över rygglinjen eller
hängande. Den bör inte vara rullad som hos buhund eller älghund och
spetsen bör inte bäras för mycket intill eller vid sidan.
När t ex lukt eller ljud fångar hundens uppmärksamhet, hänger svansen
med spetsen i en svag båge.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara lätta och spänstiga. Karakteristiska, vevande
frambensrörelser, raka bakbensrörelser.
PÄLS:
Pälsen skall bestå av tätt, strävt täckhår och mjuk underull. Håret
skall vara kort på huvud och benens framsidor. Rikligare på lårens
baksidor. Svansen skall vara rikligt hårbeväxt men utan fana.
FÄRG:
Färgen skall vara rödbrun till brungul med mer eller mindre svarta
hårspetsar, eller svart eller grå, alla med vita tecken eller vit med
mörka tecken. Den vuxna hunden har vanligen mer markerat svart i
täckhåret än unghunden.
MANKHÖJD:
Mankhöjd för hanhund 35-38 cm
Mankhöjd för tik 32-35 cm
VIKT:
Hanhund ca 7 kg.
Tik ca 6 kg
En hund som mäter angivet maximått får inte föredras före en mindre,
eljest jämngod hund.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution. |
